Det var Lördag eftermiddag och lille gubben stod hemma i köket och funderade på vad han skulle laga för gott till middag. Då kom han på att sist han handlade så hade han ju köpt ingredienser så han kunde göra sig en smaskig fläskpannkaka.
Han började genast att skära fläsket han köpt i små bitar samtidigt som han gjorde i ordning smeten med mjöl, ägg och mjölk. Men när han böjde sig över stekpannan för att rör om lite bland fläskbitarna så sprätte de plötsligt till och han fick tokvarmt stekflott på armen som brände honom rejält.
-Vad fan, muckar du gräl? skrek den lille gubben.
Fläsket svarade med att ytterligare en gång sprätta till och bränna honom ännu mera.
-Nä nu jävlar, skrek den lille gubben och fick av sig T-shirten i ett huj.
-Kom igen bara, gör ditt bästa, jag är fan inte rädd för lite smärta, skrek gubben och lutade sig så mycket han kunde över stekpannan.
Fläsket sprätte till igen gubben skrek att det det var väl ingenting och undrade ifall det där var det bästa fläsket hade att komma med. Till slut så var han ändå tvungen att sänka värmen på spisen och hälla alltihop han blandat ihop i en ugnsform som han sedan satte in i ugnen.
En halvtimma senare så tog han ut en vackert gyllenbrun fläskpannkaka ur ugnen och visst blev han lite förvånad när den plötsligt ropade till:
-Hej på dig du Gubbe! Du gjorde mig ju riktigt läcker, så kom nu ät mig med en gång.
-Käften, svarade gubben surt, som fortfarande var lite ilsken över fläsket som hade bråkat med honom.
Men när gubben väl hade börjat äta av fläskpannkakan så blev han genast gladare och han berömde den för att den var så god.
-Tackar ödmjukast, sa pannkakan.
Efter att ha tagit en andra portion så sa gubben att nu orkar jag inte mera, så jag tror jag sparar resten av dig till lunch i morgon.
-Gör det,sa fläskpannkakan.
Nästa dag så njöt den lille gubben återigen av den goda fläskpannkakan till lunch, fast kanske inte riktigt lika mycket som i går. Och när det även blev dags för middag den dagen så suckade han tungt och fick fram pannkakan ur kylen åter igen.
-Ät mig nu ordentligt, det finns mycket kvar av mig, sa pannkakan om och om igen.
Gubben bara blängde lite ilsket på honom mellan tuggorna.
På kvällen den dagen så blev gubben lite sugen på något smått att äta, så han gick in i köket och öppnade kylskåpet. Men det var nästan tomt förutom den den förbannade fläskpannkakan,som nu började att få honom att må lite illa.
-Ät mig, ät mig! ropade fläskpannkakan, men den lille gubben låtsades att han inte hörde, och han stängde dörren igen med en suck.
Nästa dag så var det Måndag och gubben skulle ha något i magen som lunch. Han visste vad som väntade, så hela morgonen medans han arbetade så hade han förberett sig ordentligt. Nu stod han framför kylskåpet i köket och med ett ryck slet han upp dörren och kastade resterna av fläskpannkakan på en tallrik. Han vräkte på ordentligt med lingonsylt och satte sedan igång att äta upp det sista av pannkakan det snabbaste han kunde. Mellan tuggorna så kunde man höra den lille gubben snyfta och ropa:
-Dö, din jävel, bara dö, din förbannade fläskpannkaka!
Lingonsylten som hängde i hans mungipor såg ut som blod som nu sakta droppade ner på bordet. Den lille gubben slet och tuggade i pannkakan som ett vilddjur och till slut så var hela pannkakan uppäten! Med en djup suck av lättnad pustade gubben ut och sjönk ihop på köksstolen. Då plötsligt knackade det på dörren och utanför stod grannen med en liten korg.
-Jag har gjort lite fläskpannkaka till dig, varsågod sa grannen och sträckte fram korgen.
Vad som sedan hände är det ingen som vet, men den lille gubbens granne är fortfarande försvunnen.
Kommentarer