Lisa och morfar satt på golvet hemma i morfars hus. Mellan sig hade de en liten äggklocka som såg ut som en kaffekokare och ifrån den hördes nu ett taktfast tickande.
– Om den ringer när jag säger NU så är du en liten apa, sa Lisa och skrattade.
– Och om den ringer när jag säger NU, ja då är du en liten katt svarade morfar.
De tittade spänt på äggklockan som sakta räknade ner med ett tickande i taget. Ingen av dem kunde se hur lång tid det var kvar, så det gällde att ropa NU i rätt tid.
– Nu ringer den! ropade morfar, men klockan ringde inte utan fortsatte lugnt med sitt tickande. Lisa väntade en stund och sedan ropade hon högt:
-NU RINGER DEN! Och precis när hon sagt det så var tiden ute och äggklockan ringde med ett fasligt liv.
– Ha,ha ropade Lisa, nu är du en liten apa och pekade på morfar.
– Attans också,sa morfar, jag vill inte vara en apa, men har du sagt att jag är en så är jag väl det.
Morfar började tjattra som en apa och tog sig upp i soffan och började att hoppa upp och ner i den.
Lisa skrattade av förtjusning och ropade: En gång till morfar!
Morfar slutade med sitt hoppande och gick och satte sig på golvet igen, men när han skulle vrida upp äggklockan igen så hördes det plötsligt ett SPLOJNG inne i den och sedan gick det inte att dra upp den mera.
– Jag tror bestämt att fjädern i den gick av, sa han till Lisa, som såg ledsen ut. Men jag skall försöka fixa en ny klocka tills nästa gång du kommer på besök så vi kan leka den här leken igen.
Det tyckte Lisa lät bra och i samma ögonblick kom Lisas mamma in i rummet och sa att det var nog bästa att de åkte nu, de hade mera saker de skulle uträtta under den här dagen.
Några dagar senare så var morfar på en loppmarknad. En loppmarknad är ett ställe där människor säljer saker som de inte vill ha eller har nytta av längre. Vid ett av borden stod det en farbror som såg ännu äldre ut än vad morfar var. Han sålde massor av trollerigrejer och farbrorn förklarade att han inte själv kunde trolla utan hade bara samlat på sig alla dessa saker under sitt liv. Det var trollstavar i alla dess färger, blombuketter som kunde förvandla sig till ett paraply och kortlekar som kunde ändra färg genom att man bara blåste lite lätt på korten. Men mitt på bordet fanns även en lite sak som påminde morfar om en äggklocka. Den var rund som en boll och gjord i förgylld metall och den hade ett stort vred på toppen som antagligen var gjort för att vridas runt, men det gick inte nu, vredet satt fast och rörde sig inte ur fläcken. Morfar tyckte det plingade lite om den när han skakade saken vid sitt öra.
Morfar köpte klockan av farbrorn. När han kom hem satte han sig vid köksbordet och rengjorde den. När han hade putsat upp den lite såg han en ring med små krumelurer målade runt vredet. Han visste inte vad de betydde, men nu trodde han ännu mera på att saken var en gammaldags äggklocka. Med lite smörja och vridande fram och tillbaka på vredet så lossnade det till slut och minsann, drog man upp det lite så började saken att ticka och sedan plingade den till när den hamnade på startläget igen. Perfekt tänkte morfar, nu har vi en klocka vi kan leka med igen nästa gång Lisa kommer på besök.
När helgen anlände och det blev Lördag så kom Lisa och hennes mamma och pappa och hälsade på. Lisas föräldrar skulle ta lite skott från blommor och växter från morfars trädgård och medan de gjorde det kunde morfar och Lisa leka lite igen.
– Har du skaffat någon ny klocka ännu? frågade Lisa.
– Visst har jag det, sa morfar och tog fram den förgyllda klockan och visade den för henne.
– Vad fin den är, kom så leker vi, sa Lisa och satte sig på golvet i köket.
Morfar satte sig mitt emot henne och drog sakta upp klockan så den började ticka.
– Om den ringer när jag säger NU, så är du en liten groda, sa morfar och skrattade.
– Men om den ringer när jag säger NU, sa Lisa, då blir du en tupp!
Båda tittade spänt på klockan som sakta tickade ner tiden mellan dem.
NU RINGER DEN! ropade morfar plötsligt, men det gjorde den inte. Klockan tickade på som förut och gav inte ifrån sig ett ljud.
– Men nu du, sa Lisa, NU RINGER DEN, OCH DU BLIR EN TUPP!
I samma ögonblick som Lisa sa det så plingade klockan till och sen sa det PANG! och ett stort rökmoln fyllde hela köket. När röken hade försvunnit lite så såg Lisa plötsligt att morfar inte längre satt mitt emot henne på golvet, där gick istället en tupp omkring och pickade på golvet. Lisa bara gapade av förvåning och kunde knappt inte säga något då plötsligt hennes mamma kom inrusande genom ytterdörren för att undersöka vad det var som hade smällt.
– Vad i jösses namn gör ni härinne ? frågade Lisas mamma där hon stod i dörren. Lisa bara pekade på tuppen som nu var halvvägs ut genom dörren.
– Morfar! morfar rymmer! ropade Lisa och sprang efter tuppen ut i trädgården. Morfar hade nu stannat på gräsmattan där han hade fått syn på en fin liten mask som han genast pickade i sig och åt upp. Sedan flaxade han stolt med sina vingar och gal ett högt KUKELIKUU!! så det hördes över hela byn.
– Vi måste fånga morfar och trolla tillbaka honom igen, ropade Lisa och började att jaga morfar på gräsmattan. Men morfar ville inte låta sig fångas, han flaxade med sina små vingar och gav ifrån sig det ena KUKELIKUUT efter det andra. Ibland sprang han hit och ibland sprang han dit och plötsligt så sprang han in under en buske där han bajsade en skvätt och sedan sprang han glatt vidare på gräsmattan.
Men till slut så fick Lisas pappa ändå tag i morfar så de kunde bära in honom i köket igen. Lisa tog tag i morfars nya gyllene äggklocka medans hennes mamma och pappa ställde tusen frågor om vad som hade hänt. Lisa vred om vredet lite så den började att ticka igen. Sedan tittade hon med bestämd min på sina föräldrar och sa att nu fick de vara tysta, för nu var hon tvungen att koncentrera sig. Hon tog klockan mot munnen och viskade tyst till den:
– Om du ringer när jag ropar NU, då blir morfar som han var förut igen. Sedan ställde hon ned klockan på golvet mellan sig och morfar-tuppen som hennes pappa nu var tvungen att hålla fast med båda sina händer så han inte skulle rymma igen.
Sakta tickade klockan ned mot startpunkten igen och Lisa väntade och väntade tills hon plötsligt med hög röst ropade: NU!!
Och det var i precis rätt tid, hon hann knappt inte höra plinget från klockan förrän en ny smäll hördes och hela köket blev återigen fyllt av en massa rök. Lisas mamma sprang till ytterdörren och öppnade den fort så röken skulle komma ut och när den gjort det så satt morfar där på golvet igen som förut!
– Hurra! ropade Lisa, jag gjorde det! Du är tillbaka igen morfar!
– Tack så mycket för det Lisa, sa morfar. Vad skulle jag ha gjort utan dig? Tänk om jag hade fått vara en tupp resten av livet?
– Ja, jag är faktiskt ganska bra på att ropa NU i rätt tid, svarade Lisa.
Sedan gick morfar till frysen där han hämtade en isglass till dem båda, han gav en till Lisa och sa:
– Jag har en sådan otäck smak i munnen, precis som om jag hade ätit en mask eller något annat äckligt. Då skrattade Lisa högt och tänkte att det kanske var bäst att morfar inte fick veta vad han hade gjort när han var en tupp.
Efter detta så gömde morfar den gyllene äggklockan på vinden och köpte istället en ny i plast som de sedan lekte med många gånger!
SLUT!
// Copyright: L-G Svensson